Fakta om lerklining och lerputs

Lerklining på timmervägg i renoveringssammanhang

För att få en jämn och sprickfri yta är det bäst att utföra putsen i två lager. Vid en grundlig renovering tar man ned alla sockellister och taklister samt dörr- och fönsterfoder. Eventuella skador i timret behöver inte lagas såvida inte delarna är bärande. Istället hugger man helt enkelt bort de skadade delarna och fyller de uppkomna hålen med lerputs. Detta är betydligt enklare, än att göra, som i många fall, onödiga och dyra lagningar i trä. Gammal lerklining kan lämnas kvar på väggen, så den sitter bra på underlaget. Att återanvända gamla blandningar är inte alltid att rekommendera. Dels finns det färg-och tapetrester kvar och dels har den organiska delen av blandningen, d.v.s. armeringen blivit svag och förstörs ännu mer när det blandas på nytt. Man kan utgå från att den "nya" gamla blandningen inte har mycket gemensamt med den ursprungliga. Resultatet är, mest troligen, många och stora sprickor.

Det krävs inga speciella åtgärder för att förbereda ytorna: inga hugg, jack, inga ribbor, vassmattor eller ännu värre hönsnät eller liknande. Tillgång till maskiner som blandar bra och homogent, och i princip obegränsad tillgång till lera, sand och armerande material gör att vi kan i dagens läge åstadkomma mycket bättre lerblandningar än förr. Därmed faller bort en hel del åtgärder som var meningsfullt i dåtidens läge.

Ett torrt och någorlunda dammfritt underlag är det som krävs. El-, telefon- och andra kablar kan monteras på väggen liksom vatten- eller elburet värmesystem. Alla de kablar och rör försvinner i första putslagret.

Det första lagret lerputs, som kan bli ganska tjockt - upp till 10 cm eller mer, lägger man på så att den bildar en någorlunda jämn grund för det andra putslagret. Fönster- och dörrkarmar bildar putskanter man följer. Det kan vara nödvändigt att sala på vid fönster och dörrar. Att arbeta med vattenpass och snöre är inte att rekommendera. Man följer trä detaljer så som fönster och dörrar och i övrigt kan man lita på sitt öga eller känslan i handen.

Torkningen ska ske så snabbt som möjligt nu. Bara att öppna fönster är inte alltid tillräckligt. Kall- och värmefläktar eller luftavfuktare används vanligtvis. Att se till att torkningen sker långsamt förhindrar inga sprickor och medför en stor risk för mögel. Inte heller spelar årstiden en stor roll, förutom att det är svårt att blanda utomhus när det är minusgrader.

Man kan räkna med att första putslagret spricker, oftast parallell till timrets skarvar. Sprickor är inget tecken av dåligt kvalitet så länge lerkliningen fäster bra på underlaget.

Då första putslagret har torkat monteras samtliga lister och foder igen. Dessa får tjäna nu som putskanter. Det andra putslagret läggs på 5 till 10 mm tjockt och om det är rätt utfört så spricker inte putslagret. Här följer man väggens kontur. Eftersom underlaget är stark sugande och det andra lagret läggs på tunt, torkar den på några dagar. Men även här är bra ventilation viktigt. När det andra putslagret har torkat kan man måla, tapetsera eller kakla.